Val Mezdi 2008

Val Mezdi betyder middagsdalen på Ladino som är det gamla lokala språket i Val di Fassa med omnejd. Den heter så för att solen kommer bara ner i dalen vid middagstid.
Den börjar uppe på Sella Gruppe och faller norrut ner i Passo Gardena och slutar strax ovanför Colfosco.

Jag har många gånger tittat upp där när vi åkt förbi i kabinerna på väg upp i Passo Gardena och undrat hur folk tar sig ner där överhuvudtaget för där är ju bara stenbumlingar.

Alla bilder kan förstoras med ett musklick!

Så här ser det ut på kartan.

 

För att komma dit så tar man kabinen från Passo Pordoi upp till Sass Pordoi på  2952 meter. Först kan man åka skidor en bit nedför på en smal stig. Sedan går man med skidorna på axeln i en timme tvärs över Sella Gruppe. Uppför! Pust! Väl framme vid Refugio Boe på 2873 meter öppnar sig Val Mezdi som ett litet hål i klippväggarna.

I år lyckades jag lura med min systerson Mikael Rosling på detta äventyr.
Mikael bor utanför Bålsta mellan Uppsala och Enköping och är 19 år. Han har varit med på flera skidresor till Dolomiterna och har utvecklats till en riktigt skicklig skidåkare. Så skidåkningen var jag inte alls orolig för men skulle han klara vandringen bra?

Här står Mikael och väntar på kabinen.

Snart framme på Sass Pordoi, liftstationen.

Nu är vi uppe på nästan 3000 meter. Här är inte mycket att åka på. Men det går ett smalt spår till vänster om de morgontidiga turisterna i päls. Klockan är 09:30.

Nu har vi vandrat ungefär en  timme. I långsamt tempo. För man blir anfådd på denna höjden. Långt bakom ser vi liftstationen Sass Pordoi där vi kom upp.

Lars vill ju också vara med på bild. Det är svettigt!


 

Nu har vi gått 1½ timme. Liftstationen är mer avlägsen.


 

Vandringen är över. Nu blir det lite nerför. Skönt!

Äntligen framme vid Rifugio Boe. Stängd på vintern men öppen på sommaren för vandrare.
Strax intill börjar nedfarten. Klockan är 11 och det tog 1½ timme hit.

Ingången till Val Mezdi.  110 graders lutning som mest och 3400 meter lång. 1100 meter höjdskillnad.
Hoppsan, var det så brant, det minns jag inte.

Dubbel svart pist. Men i trångaste laget. Fast det är bra med snö i år. Bra fäste men större pucklar. Nya utmaningar!

Ja, här börjar resan ned i den vackra Val Mezdi.

Mikael är riktigt taggad på äventyret ned i hålet.

Fotopaus, fast vi har ju bara kommit hundra meter ner. Där det är som brantast och smalast.

Det är ju ett riktigt spännande äventyr. Kul att kunna bjuda Mikael på detta.

Bergsidorna är helt raka. Typiskt för Dolomiterna.

Nu blir dalen lite bredare. Och solljuset börjar lysa upp den västra bergssväggen. Det blir ljusare i Val Mezdi, middagsdalen.
Längst nere skymtar byn Colfosco som ingår i Sella Ronda.
Det spetsiga berget heter Dent de Mezdi.

Här var det bra snö och Mikael drar på.

Dent de Mezdi i bakgrunden solbelyst. Bedårande vackert.

Vilken fin skidstil Mikael har. Här kan vi ta ut svängarna.

Inte fullt så vackert, men man tar ju sig ner.

Ljuset kommer. Speglar sig i högra bergväggen och reflekteras till baka till den andra.
Ljusspelet i Val Mezdi startar!

Nu närmar vi oss Colfosco och Passo Gardena. Stora stenblock.

Nu är det inte så långt kvar. Men det blir strax brantare och stenigare och svårframkomligt.

Mer sten än snö! Men det är ju kul ändå och man får hitta snöplättar att ta sig ned på.

Nere! Det tog en timme i Val Mezdi. Klockan är 12 så det blev 2½ timme totalt. 1½ timme vandring och 1 timme skidåkning.
Känslan att vara framme är stor. Det har varit så mycket naturupplevelser och övervunna hinder.
Vi hoppas att få komma tillbaka igen, för det är få äventyr som slår det här.